Herr Wesström och morotskaka

Jag lovade Helene att lägga upp mitt recept på morotskaka som är hundra gånger godare än alla dem man kan få på caféer och liknande. Nu har jag halva i frysen så det är inte ett bra läge att ta bild, men en annan gång!

Imorgon kan ni läsa om Wirénkvartetten i Corren. Förutom Wirén spelade de bland annat en stråkkvartett av Anders Wesström, en karaktär som i alla fall jag inte hade hört om tidigare. Vet inte hur jag har kunnat missa honom, men när jag letade efter information hittade jag det här radiomanuset för ett julprogram. Vilket år det är ifrån vet jag inte. Underhållande är det, "otrevliga kompositörer" är rubriken. Otrevliga dirigenter och hustrur kommer också med. Läs!

Morotskaka (efter Sonja Hermele som bjöd mamma på den här för kanske 14 år sedan)

2 ägg
2 dl socker   =   vispas ihop


2 dl mjöl
2 tsk bakpulver
1/2 tsk kanel
2 tsk vaniljsocker  = blanda ihop och rör sedan ned med äggen och sockret


1 dl matolja
3 dl rivna morötter (ev mer)
lite rivet citronskal               = blanda och blanda sedan med det andra

Ned i smord och ströbröad brödform (eller muffinsformar/sockerkaksform) och grädda i 30-40 min i 175°.

Glasyr:
60 g philadelphiaost
30 g margarin/smör
2 dl florsocker         = smält ihop i kastrull och bred på kakan när kakan och glasyren har svalnat lite.

en indier ringde mig

Tidigt ikväll ska jag höra på  Roop Verma. En indisk sitarspelare och kompositör som är bosatt i New York. För min del började det med att jag fick ett oväntat telefonsamtal från en indier för ett par veckor sedan, en vän till Roop. Han tipsade mig och i utbyte tipsade jag honom om pågång, evenemangskalendern. Och det gick ju tydligen bra, fast han hade så lite datavana.

Roop har studerat sitar för Ravi Shankar.

Som jag förstår det kommer Roop att tala om och spela indisk klassisk musik, men med tanke på hur engagerad han verkar vara i s.k. helande musik, kanske det blir lite om kopplingen hälsa - musik också. Han har spelat in rätt många skivor för yoga och avslappning, men också haft konserter i Berwaldhallen och komponerat verk till FN:s 50-årsjubileum. En mångsidig man.

fyra frågor före fredag

Blev kortisintervjuad av Daniel på Corren inför fredag. Det är alltid lite pirrigt att vara på den andra sidan och försöka formulera sig muntligt för en gångs skull. Harkel, harkel.

Östgöta Kammarkör under ledning av Hans Lundgren har ett program med anledning av Övralidsdagen. Temat är nobelpristagare och man får höra en blandning av seminarier och musikaliska inslag – där alltså min komposition Som en våg kommer in. Det hela äger rum mellan kl 15-18 på fredag i Missionskyrkan i Linköping. Det kommer att bli intressant, jag har inte hört dem under repetitionerna. Bara rykten.

Rättelse: Inte med anledning av Övralidsdagen, utan det är Stiftelsen Övralid, som anordnar Nobelsymposium. Jaja. Ibland blir det fel!

the sixties all over

Var på 60-tals nostalgikonsert igår med amerikanskt och brittiskt tema.

Bob och Joan fick stanna hemma.

Det var mer glitter och soul och "banne mej". 

Varken städad eller dammig

Kaffe kan räcka långt, upptäckte jag. När man inte är van kan det leda till jobbande, matlagande, dammande, dammsugande och utrensning på balkongen. Sådana där saker som man absolut inte skulle göra annars. Jag misstänker att jag överdrev lite i kafferuset. Till och med programmet till Linköpings Folkmusikfestival dammades av i rushen, men det var ju inte någon dammig festival. Raka motsatsen faktiskt. Fast inte städad heller.

Ernman svingar sig mellan högt och lågt

Här är en länk till dagens recension av Malena Ernman i Corren. Konserten var i fredags och en del av hennes jul- och releaseturné för Santa Lucia – en klassisk julkonsert.

Klicka här!

En frände i musikdjungeln

Det hände mycket förra veckan, så mycket att bloggen stod tillbaka. I torsdags uruppförande av Per Mårtenssons hornkonsert, sedan västafrikansk musik och dans på Kulturkammaren och ytterligare en konsert med Engegårdkvartetten, även om Frans Helmerson denna gång var sjuk.

Jag blev imponerad av Mårtenssons orkestrering. Själv har jag närmat mig en allt mer impressionistisk anda och försöker pussla ihop instrumenten så att de är mer klangskapande tillsammans, än som individer, och jag tyckte att det var just det som Mårtensson hade lyckats så väl med. En postmodernistisk, men nutida romantisk, mjuk komposition. Mårtensson var också vänlig som person och jag fick några ord med honom innan konserten. Han verkade rätt lugn. Sade att repetitionerna hade gått över förväntan. Jag svarade, eftersom jag hade läst intervjun med honom (där det stod att han inte hade haft en aning på förhand hur det skulle låta när slagverkarna hade en egen puls mot orkestern), att slagverksdelen av SON är stark. Generat fortsatte jag att jag menade att den var "stabil", "stark som en säker ensemble". Det var i alla fall det jag försökte säga, men mumlade allt mer och orden försvann. Sedan tycker jag rent allmänt att det är för mycket fokus på vilken metod en kompositör har använt, när det är syftet och resultatet som är intressant.

Ett knippe stråkar

Vill tipsa om att det är konsert ikväll på Crescendo. Kammarmusikföreningen tar mot cellisten Frans Helmersson - en av Sveriges bästa ska bara tilläggas - och Engegårdskvartetten. De ska spela Schuberts kvintett tillsammans som räknas som Schuberts främsta kammarmusikverk, Bartóks krävande stråkkvartett nr 3 och en av Haydns gladaste: Skämtkvartetten op 33 nr 2. Vi ses kanske där, jag recenserar för NT som jag brukar.