Herr Wesström och morotskaka

Jag lovade Helene att lägga upp mitt recept på morotskaka som är hundra gånger godare än alla dem man kan få på caféer och liknande. Nu har jag halva i frysen så det är inte ett bra läge att ta bild, men en annan gång!

Imorgon kan ni läsa om Wirénkvartetten i Corren. Förutom Wirén spelade de bland annat en stråkkvartett av Anders Wesström, en karaktär som i alla fall jag inte hade hört om tidigare. Vet inte hur jag har kunnat missa honom, men när jag letade efter information hittade jag det här radiomanuset för ett julprogram. Vilket år det är ifrån vet jag inte. Underhållande är det, "otrevliga kompositörer" är rubriken. Otrevliga dirigenter och hustrur kommer också med. Läs!

Morotskaka (efter Sonja Hermele som bjöd mamma på den här för kanske 14 år sedan)

2 ägg
2 dl socker   =   vispas ihop


2 dl mjöl
2 tsk bakpulver
1/2 tsk kanel
2 tsk vaniljsocker  = blanda ihop och rör sedan ned med äggen och sockret


1 dl matolja
3 dl rivna morötter (ev mer)
lite rivet citronskal               = blanda och blanda sedan med det andra

Ned i smord och ströbröad brödform (eller muffinsformar/sockerkaksform) och grädda i 30-40 min i 175°.

Glasyr:
60 g philadelphiaost
30 g margarin/smör
2 dl florsocker         = smält ihop i kastrull och bred på kakan när kakan och glasyren har svalnat lite.

inspirationsinjektion

Vissa dagar behöver man lite pepp. Så där när den självkritiska rösten är stark och man vet med sig att man kan bättre. Så jag tänker klappa mig själv på axeln lite. Till exempel är jag helt oresonligt stolt över middagen jag hittade på igår. Blomkålsmos med persilja, sallad med dressing med syrlig äppelcidervinäger och torsk som jag sjudit en liten stund i pannan med lite fiskbuljong, citronskalstrimlor och lite citronsaft (det är okej med torsk numera, tror jag). Temat är citron och persilja. Det är kanske enkelt egentligen, men som sagt, jag känner mig väldigt påhittig när jag tänker på det...

Sen behöver jag kanske lite mer inspiration än så. Då lyssnar jag på Voca People.

In och ut

Det syns på mängden lakritstépåsar hur mycket jag har skrivit på min bok. Ibland måste jag bara ha något att tugga på medan jag skriver, som om något måste in för att något ska komma ut. Vissa påstår på fullt allvar att det är därför som så många operastjärnor är feta. Det är en så "oral" sysselsättning. Dom skulle testa lakritsté istället, det är godare än lakritsgodis och har tydlig smak av lakrits. Om nu bara chokladté hade varit godare än choklad...