Mozdzer på skiva och ÖB i Tages hörna

En av fördelarna med att frilansa är att man kan lägga upp tiden som man vill, i alla fall ibland. Ikväll ska jag till Tages hörna i Linköping för att lyssna (och naturligtvis skriva om) Östgöta Blåsarsymfoniker som spelar kl 19. Lustigt nog såg jag den lilla scenen för första gången när jag var i Linköping senast och undrade när den kommer till användning. Nu så. Bara det inte blåser eller regnar.

Under dagen har jag kunnat göra andra saker, som att till exempel laga en favorit, en tomatpaj som mina föräldrar är lite oense om vems recept det egentligen är. Be mig om receptet om du blir sugen! Och medan jag lagade mat och diskade och var allmänt huslig som man ju egentligen inte ska vara, hade jag på Leszek Mozdzer på hög volym. Jag skulle aldrig ha hört talats om denne polske jazzpianist om det inte vore för en bekant, Fredrik, som under en tid reste fram och tillbaka till Polen för kärlekens skull. Skivan jag talar om heter Impressions On Chopin på engelska (Impresje na tematy Chopin) och han improviserar som du kanske förstår över Frederic Chopins mazurkor, preludier och nocturner på ett sätt som är alldeles underbart. Påminner om Keith Jarret, EST och ... Chopin, fast en Chopin förklädd i rastlösa, provokativa slingor. Tack Fredrik, för den!

löööööövli mornin'!

Hur många tycker att det är SÅ HÄR käckt en måndagmorgon? singing in the rain - good morning!

Tänk på hur få klipp det är, om ens ett enda mitt i dansen. Gene Kelly var en perfektionist.

lite hallelujah i vardagen

Lyssnar just på Tom Jones skiva Praise & Blame från 2010 och det slår mig hur intressant det blir när artister gör det som de verkligen brinner för. Den här har han velat göra i många år. Den är spännande att lyssna på, han går till gospeln och lämnar popen därhemma. Efter alla låtar som It's Not Unusual och She's a Lady - som förvisso är klassiker, men är gladpacksinpackade i jämförelse - är det befriande att upptäcka att han inte bara är en höftvickande playboy, utan motsatsen. Också. Det märks att han verkligen kan sjunga och vet hur man lägger betydelse i varje fras. Lyssna på Nobody's Fault But Mine.

bibliorea

5 kronor för en bok? Lägre än så kan man nog inte komma! Varje år missar jag stadsbibliotekets utrensning på gården, men inte i år. Hoppas jag. För det är idag! Öppnade kl 9 så det är bara att gå dit, kanske nu på lunchen?

Nordisk sångfest a k a Nordisk Studentsångarstämma 2011

Förresten så finns det lite texter på webben. Här är en som jag skrev när studenter från (nästan) hela norden samlades för att sjunga här i Östergötland. Den första konserten var i Norrköping. Cassiopeia från Uleåberg (Oulu är det finska namnet) mötte Norrköpings egna studentkör SKÖN. NT: Cassiopeia och SKÖN

Correns recensioner från stämman ligger inte ute på nätet, men här kommer min recension av Lihkören, när de bytte namn till Linköpings Studentsångare Lihkören byter namn. Och en recension av en lunchkonsert med Esbjörn Hazelius och Johan Hedin. Milda klanger

Bildt och hans smutsiga olja

För bara elva minuter sedan öppnade en utställning på Verkstad om utrikesministern Carl Bildt, hans göranden med Lundin Oil med mera. Stefan Teleman (ja, det är min pappa), Christer Themptander med flera ställer ut konst om Bildt och kl 19 idag visas film av Maj Wechselmann som kommer att visas rullande under morgondagen. Utställningen visas bara idag och imorgon, så passa på.

I skuggan av Carl Bildt

När man har fyllt 70 har man hunnit med en hel del

Okej, jag vet att det var igår som han fyllde sjuttio, jag vet också att nästan alla har något att säga om Bob Dylan. Jag tänkte bara göra en Topp 10, men det blev visst en Topp 15 utan en absolut inbördes rangordning. Efter några intensiva år har jag nästan lyssnat sönder Dylans musik, men här får den som är intresserad några tips, innan jag stoppar undan skivorna i karantän ett tag. (Kanske lyssnar mer på Robbie Robertson och Dave Van Ronk under tiden.)

Buckets of Rain
I Shall Be Released
Make You Feel My Love
Mama You've Been On My Mind (live -75, har tappat bort skivan :( )
Dirge
All I Really Want To Do
Positively 4th Street
Forever Young
One More Cup of Coffee
Knockin' on Heaven's Door
Every Grain of Sand
Sara
To Ramona
Do Right To Me Baby (Do Unto Others)
Si Tu Dois Partir (covern som Fairport Convention gjorde för Mojo)

Sommartorka, eller?

Nu tågar sommaren in, med blåst och regnväder som påminner mer om hösten än den gångna våren. Något som alla verkar vara överens om är att det knappt händer något i Norrköping på sommaren. Den är en död sommarstad. Alla åker ut i skärgården. Men inte kan det väl vara så att alla har råd att ha sommarhus eller åka någonstans på sin semester? Vad gör ni nu? Jag, som ju frilansar, försöker hitta det som faktiskt försiggår under sommarhandduken. Tipsa mig gärna!

Ernman svingar sig mellan högt och lågt

Här är en länk till dagens recension av Malena Ernman i Corren. Konserten var i fredags och en del av hennes jul- och releaseturné för Santa Lucia – en klassisk julkonsert.

Klicka här!

Den karmosinröda antiken

En flytt är ett omvälvande företag. Det är så mycket som ska överföras till den nya platsen. Om inte saker, så åtminstone minnen, förhoppningar och vanor. Jag vänder mig fortfarande åt fel håll när jag ska tända lampan på toaletten. Gång på gång. Detta och femtioelva flyttkartonger är en ranglig men sanningsenlig förklaring (och undanflykt!) till varför jag inte har skrivit de senaste veckorna. 

Under en sådan period hinner förstås en hel del annat hända också, men minnet är redan lite mer fragmentariskt - eller är det ett koncentrat? - än förut. 

Kulturfragment 1

Bland det som har stannat i tankarna är utställningen "Vita lögner" på Medelhavsmuseet i Stockholm. Jag blev påmind om den senast idag när jag läste Johanna Koljonens entusiastiska krönika i Fokus. Vita lögner visar hur de grekiska antika statyerna kanske såg ut, egentligen, i kläder med harlequinmönster och dekorationer av lejon och ormar. Föreställ dig, att du ställer dig allt närmre statyn (av gips, det är rekonstruktioner) för att se detaljerna bättre. Det är inte längre de i århundraden (årtusenden!) omtalade rena linjerna eller harmonin i de spelande musklerna man bryr sig om, utan lagren av färg. Tala om perspektivbyte!

Det ovana för många idag, som jag själv, är nog just färgernas nyanser. Det är inte bara rött eller blått. Det är specifika nyanser utvunna ur för tiden mycket dyrbara mineraler. Man ville säkert visa upp att man hade råd, utöver nöjet av utsmyckningen. Mitt öga tycker kanske inte att de passar ihop, eller att den brunrosa så kallade hudfärgen tillför något – men jag blir andlös ändå. Undrade på vägen därifrån hur jag skulle ha uppfattat Akropolis i technicolor ... 

PS. Utställningen har fantastiska informationstavlor, insiktsfulla och givande. Någon har gjort ett riktigt bra jobb.