Varken städad eller dammig

Kaffe kan räcka långt, upptäckte jag. När man inte är van kan det leda till jobbande, matlagande, dammande, dammsugande och utrensning på balkongen. Sådana där saker som man absolut inte skulle göra annars. Jag misstänker att jag överdrev lite i kafferuset. Till och med programmet till Linköpings Folkmusikfestival dammades av i rushen, men det var ju inte någon dammig festival. Raka motsatsen faktiskt. Fast inte städad heller.

In och ut

Det syns på mängden lakritstépåsar hur mycket jag har skrivit på min bok. Ibland måste jag bara ha något att tugga på medan jag skriver, som om något måste in för att något ska komma ut. Vissa påstår på fullt allvar att det är därför som så många operastjärnor är feta. Det är en så "oral" sysselsättning. Dom skulle testa lakritsté istället, det är godare än lakritsgodis och har tydlig smak av lakrits. Om nu bara chokladté hade varit godare än choklad...

The Black Power Mixtape 1967-1975 på Flimmer

Det var en ren slump att vi timmarna innan vi skulle se The Black Power Mixtape på årets Flimmer råkade se ett avsnitt av den amerikanska TV-serien Vita huset, där vice stabschefen Josh tvingas förhandla med en medborgarrättsadvokat om möjligheten att ge alla Amerikas svarta kompensation för slaveriet. Närmare bestämt 1,7 biljon dollar tror jag att han var ute efter.

Även i verkligheten finns det en grupp intellektuella som driver frågan, men det har nog främst en symbolisk betydelse. För hur ersätter man så många? Men det var inte bara slaveriet som var svårt, tiden efteråt rymde en kamp för frihet som man knappt talar om idag.

Det är ett vackert "blandband" som Göran Olsson har klippt ihop nere i SVT:s arkiv av många olika  svenska filmares material. The Black Power Mixtape 1967-1975 visar brottstycken av intervjuer med och tal av Stokely Carmichael, Bobby Seals och inte minst Angela Davis. En resa från Florida till Harlem, med många, många röster som talar om rätten att ha mål, försvara sig själv och inte bli motarbetad vad man än gör. Fattigdom, intelligens och desperation rakt från Stokely Carmichaels mammas vardagsrum och Black Power-rörelsens skolsalar där barnen skanderar om att skjuta plitar (en fingervisning om tidens atmosfär...).

Filmen är ingenting för den som är ute efter en samlad bild av Black Power-rörelsen och det gör den klart för tittaren från början, men den är helt klart en inspirerande introduktion som skapar ett behov av att få veta mer. Var det verkligen så illa i USA? Skaffade sig varje svart man ett vapen för att kunna försvara sig mot bomber och poliser i sitt eget hemland? Fanns det verkligen fog för konspirationsteorin att regeringen tillät, eller åtminstone underlät att agera mot, den stora spridningen av först crack och sedan heroin i Harlem?

i samma anda...

en självmordsbenägen fluga?

"Djur kan inte begå självmord, då det är mot deras natur. De agerar enligt instinkten att överleva, och försöker klara sig ur alla situationer, och överleva." (-118 100)


Säg det till flugan som jag hittade i en vattenfylld tallrik i diskhon! Den låg orörlig och jag trodde att det var för sent, men när jag tog upp den med en sked började den sprattla. Ett spår av vatten följde efter den på zinken medan den försökte göra sig torr igen. Varför sprattlade den inte när den låg i tallriken? Efter att ha räddat den från vattnet fick jag den omtumlade, fuktiga flugan i händerna och placerade den i våra blåa lobelior i balkonglådan. Där verkade den trivas.

Det var inte mitt första räddningsförsök. Igår slog den så hårt med vingarna mot fönsterrutan att det verkade som om den hoppades göra hål på glaset om den bara försökte länge nog. Då lyckades jag fånga den vilt flaxande varelsen mellan mina kupade händer, men det blev för svårt att öppna balkongdörren utan att ha händerna fria. Jag släppte den och öppnade dörren och trodde att den flög ut. 

Det finns gott om skrönor kring sjölejon som kastar sig utför stup tillsammans (en självmordssekt?) och rävar som hoppar ut i forsar (?!). Men en liten husfluga, en liten svart fluga, kan den bli så desperat av att inte komma ut att den medvetet försöker dränka sig i den enda vattenhålan i hela lägenheten? Jag läste häromdagen att man blir harmonisk av att ha en trädgård. Vi får väl hålla tummarna för att lite blomsterterapi är vad den behöver efter den omskakade upplevelsen inne i en lägenhet med för många rum och för lite öppen himmel.

ps.  Ju intelligentare ett djur är, desto högre sannolikhet för att det kan tänka i flera led (som vissa kråkfåglar) eller vara självmedvetna (som schimpanser och delfiner).

nej, inte du också!

Det är så roligt att skriva, så roligt att många journalister som redan spenderar minst åtta timmar på redaktionen drömmer om att skriva ännu mer på sin fritid, även om det verkar som om få av dem verkligen gör det. Men varför egentligen? Det finns redan så många böcker, så många författare. Och så många som inte publiceras. De senaste dagarna har jag upptäckt några roliga sidor om skrivande, till exempel allaharenbokinomsig där man får konkreta tips och en inblick i en uppenbarligen väldigt sympatisk författares vardag, nämligen Amanda Hellberg som skriver spänningsromaner och bilderböcker för barn. Hon är illustratör också. Därifrån hittade jag till  slushpilehell som är en riktigt härlig svartsynt orgie. För att förstå den bör man veta att författare i England och USA måste gå via en agent för att överhuvudtaget få kontakt med ett förlag. Agenten som dessutom driver Slushpile Hell är nog inte alltid så lycklig över sitt karriärval, men han borde vara desto mer nöjd med sin blogg... Något mer som åtminstone inte jag visste var att det i de engelskspråkiga länderna också finns otroligt gott om tävlingar som går ut på att skriva en roman på en månad (november i år NaNoWriMo) och liknande utmaningar. Där någonstans ute på webben hittade jag Lemony Snickets pep talk för aspirerande författare, som jag själv. Se där, varför du inte borde bry dig om att skriva en roman. ;)

Gehrmans trycker Som en våg

Det finns att läsa under "nyheter" på min hemsida, men jag berättar det gärna en gång till! Idag postade jag ett underskrivet kontrakt till Gehrmans musikförlag. De håller på att trycka min komposition "Som en våg" för 4-stämmig kör. Utöver att trycka den som den är kommer den att vara en del av en samling nyheter som de skickar ut till olika körer under hösten, så det skulle kunna vara början på något stort ... Det vore väldigt roligt om körer som jag inte har någon personlig koppling till (precis som KFUM:s kammarkör i höstas) hittade vägen till min sång och ville framföra den. Bland det roligaste med detta känner jag är Gehrmans förtroende, i själva verket Roland som han heter, och att de tror att det är ett stycke som kommer att leva vidare. Kanske är det därför man skapar, i hopp om någon slags tidlöshet - odödlighet, hur omöjligt det än är.

spekulation nr 2

Pratade med min sambo om det där med J.K Rowlings meddelande som kommer i morgon kl 12. Efter flera förslag kom han på något som jag håller för mycket troligt: POTTERLAND. Vad sägs? Nu när de är färdiga med filmerna behövs inte det där slottet där Hogwarts spelas in som filmset längre, utan kan bli ett säte för ett riktigt superkommersiellt nöjesland med Harry Potter-magin i centrum. Även om det så klart är lite trist om HP exploateras så till den grad, men det skulle inte direkt vara oväntat och jag erkänner att det kanske, eventuellt, skulle vara lite lite kul att åka dit ...

Nedräkning pågår

Vad har J.K. Rowling i kikaren egentligen? Just nu verkar det vara två ugglor, men på torsdag kl 12 kommer mer information på Pottermore. När hennes sista bok i serien kom ut minns jag att hon talade om att börja skriva deckare. Kanske har hon lagt det åt sidan för att skriva en prequel till Potter-serien?

ps. om du klickar på en uggla kommer du till ett youtubeklipp med nedräkning i realtid till "J.K. Rowlings Announcement". Någon som tar marknadsföring på allvar?

Mozdzer på skiva och ÖB i Tages hörna

En av fördelarna med att frilansa är att man kan lägga upp tiden som man vill, i alla fall ibland. Ikväll ska jag till Tages hörna i Linköping för att lyssna (och naturligtvis skriva om) Östgöta Blåsarsymfoniker som spelar kl 19. Lustigt nog såg jag den lilla scenen för första gången när jag var i Linköping senast och undrade när den kommer till användning. Nu så. Bara det inte blåser eller regnar.

Under dagen har jag kunnat göra andra saker, som att till exempel laga en favorit, en tomatpaj som mina föräldrar är lite oense om vems recept det egentligen är. Be mig om receptet om du blir sugen! Och medan jag lagade mat och diskade och var allmänt huslig som man ju egentligen inte ska vara, hade jag på Leszek Mozdzer på hög volym. Jag skulle aldrig ha hört talats om denne polske jazzpianist om det inte vore för en bekant, Fredrik, som under en tid reste fram och tillbaka till Polen för kärlekens skull. Skivan jag talar om heter Impressions On Chopin på engelska (Impresje na tematy Chopin) och han improviserar som du kanske förstår över Frederic Chopins mazurkor, preludier och nocturner på ett sätt som är alldeles underbart. Påminner om Keith Jarret, EST och ... Chopin, fast en Chopin förklädd i rastlösa, provokativa slingor. Tack Fredrik, för den!