God jul!

Nu är det kvällen inför den stora dagen. Jag har varit på Cnema och recenserat Jane Eyre (inne imorgon Nöje NT) slagit in klappar och gjort fudge, en gammal tradition i familjen med recept från farmor. Den svalnar nu. Jag hoppas så att den blir god för jag blev tvungen att slänga kokoskolan – för mycket smör. Här kommer min och Tobias lite random jul-spellista ifall någon vill ha lite inspiration till spotifyspelaren imorgon eller behöver stämning medan ni plitar ner julrim, som jag. Det är ingen särskild ordning, det säger jag med en gång ifall någon undrar!

Om du har Spotify kan du klicka här! (Misstänker att El Musico inte finns där)

I love you like a madman - The Wave Pictures
It's Amazing - Jem
The Night Santa ate all the Children - El Musico
Feliz Navidad - José Feliciano
Jingle Bells, alternate version - Duke Ellington & His Orchestra
Frid på jord - Sofia Karlsson (Jul i folkton)
Ring them bells - Joan Baez
Joy To the World - Nat King Cole
Santa Baby - Kylie Minogue
Kidnap the Sandy Claws - The Nightmare Before Christmas
Det är en ros utsprungen - Adolf Fredriks Ungdomskör
7 O'Clock News/Silent Night - Simon & Garfunkel
Oh Happy Days - Queen Latifah
Let it Snow! Let it Snow! - Ella Fitzgerald
Deck the Halls - The Galway Christmas Singers
Shepherds Pipe Carol - Vaughan Meakins
White Christmas - Louis Armstrong
Så mörk är natten i midvintertid - Sofia Karlsson (jul i folkton)
December - Norah Jones
Winter Killing - Stina Nordenstam
Those Winters - Jenny Wilson
Reindeer - The Knife
Frosti - Björk
Om du möter varg - Detektivbyrån

R.I.P. Diana

Märkligt hur tagen man kan bli av att en författare dör. Jag älskade Diana Wynne Jones böcker när jag växte upp och de satte spår. Förra vintern började jag köpa dem för att ha hemma och läsa – och upptäckte till min glädje att de var lika bra som jag mindes. Spelar tydligen ingen roll att jag är så mycket äldre och har andra referensramar, kanske har jag inte förändrats så mycket trots allt. Jag har ju kvar miljöengagemanget som jag kände redan då när jag läste Guldkragen. Eller var det den boken som grundlade det?

DWJ dog i lungcancer i mars.

Nu upptäckte jag att hon har skrivit mängder av böcker som inte har översatts till svenska. Får väl ha en egen avdelning i hylla för Diana, det är hon värd. Hundstjärnan längtar jag efter, vår kattunge Cirrus höll på att heta Sirius efter honom. De sju makterna var underbar, den måste jag också införskaffa snart. Trollkarlens slott blev till Det levande slottet i Miyazakis filmatisering, sällan har jag blivit så arg. Fy, så dåligt! Han varken säger att han har använt sig av hennes bok (fast det gör han iofs aldrig) eller behandlar den på ett vettigt sätt. Drömprinsessan är en uppföljare på den, trodde jag, men visar sig vara tvåa i en trilogi. Tredje boken House of Many Ways är inte översatt än. Köp dem till dina barn om de är i början av tonåren, eller spara tills de blir större – eller varför inte, läs dem själv! Om du har humor vill säga. Och är lite barnslig kanske …

Jag hoppas att hon lyckades behålla sitt sinne för humor, för sin egen skull.

teaterrecensent också, jajamän

... och så skriver jag om teater ibland. Här är recensionen av Enron. Såg i tidningen idag att de använder ett citat från min recension i sin annons. "... färgstarkt, välspelat och roligt" Det konstiga var att de hade ändrat ett ord. "Högljutt" blev till "välspelat", något som jag kan hålla med om att det var, men ett ord som jag inte använde någonstans i min text. Undrar vem som kom på den idén...

Tillägg 21/12: Ja, mysteriet fick sin förklaring. Hade inte en tanke på att redigeraren hade lagt till en ingress. Där hen så klart uttryckte sig just precis så i sin tolkning av min recension. Så där lärde vi oss någonting allihopa, jag att tänka efter före (...), alla arrangörer att ta citat från brödtext och inte från ingressen. 

julkonsert med substans

Förresten så var det länge sedan jag hade något recensionstips med här så om ni vill läsa om en konsert som stack ut bland julkonserterna tycker jag att ni ska klicka här. Det handlar om La Nativité du Seigneur i Linköpings Domkyrka i lördags.

nu är det jul igen

Just nu nyser jag för femte dagen i sträck och har en orimlig (?) längtan efter amerikanskt glättiga julfilmer. Helst med feta tomtar som inte kommer ned i skorstenar och julklapps- eller leksaksfabriker. Eller förmänskligade hundar. Eller bara julsagor eller fina moralkakor och actionjulfilmer. Försöker komma på några faktiska titlar men det är faktiskt rätt svårt, tipsa mig gärna, jag behöver lite mer julstämning mellan glöggen och risgrynsgröten.

1. Nightmare Before Christmas passar väl inte in riktigt i det glättiga, men jag har aldrig sett den konstigt nog. Älskar musiken.
2. Livet är underbart, obs med James Stewart!! Älskar honom. Han är helt enkelt underbar, kolla in videon här nedanför med en talande scen från filmen. En tradition i jul.
3. Nu är det jul – igen (med Tim Allen) konstigt nog: ja, det var länge sedan.
4. Die Hard. Absolut. Men jag kommer aldrig ihåg vilken som är vilken.
5. Ensam hemma 2. Jaaaa..., okej, en gång till då. Även om den har gått på TV tvåhundra gånger.
6. Toys, med Robin Williams. Den här märkliga filmen skulle jag vilja se till slut någon gång.

spara din energi till konsten

Hittade en så bra sida att jag måste dela den med er. Känner många som väntar på inspiration och undrar hur man egentligen börjar, en roman eller en tavla kan ju kännas som ett stort projekt. Austin Kleon har några bra tips.

"That whole romantic image of the bohemian artist doing drugs and running around and sleeping with everyone is played out. It’s for the superhuman and the people who want to die young.

The thing is: art takes a lot of energy to make. You don’t have that energy if you waste it on other stuff."

bibliotek för framtiden

Hittad under en naturbild på Bagarstugan.

Älskade de här orden direkt, fast det låter så sorgligt. Tänk om det skulle ge mer status att vara kunnig och intelligent än vacker och karismatisk? Vi skulle ha ett helt annorlunda samhälle.

Själv uppskattar jag en balans mellan ytligt och djupt. Mascara, P2. Kläder, Filter och Fokus. Samtidigt som jag tvivlar på att min omgivning tycker att jag är överdrivet fåfäng, har jag helt enkelt inte tillräckligt mycket pengar för att vara det. Biblioteket, däremot, är gratis. Så enkelt löser omständigheterna vad som skulle kunna ha varit mitt dilemma.

Ja, okej då, du har rätt, det är jag som har valt så att det har blivit så. Hade jag tyckt att det materialistiska var det absolut viktigaste på denna jord hade jag antagligen prioriterat det framför att hanka mig fram på att recensera konserter och skriva en bok (lite över en vecka hos förlaget nu, hu).

Vad lägger du mest tid på?

alla glädjeämnen är bra

Det kändes lite grått, trött och dystert idag, men så kom det här paketet i posten! Ser fram mot att ha den där lappen på mitt bagage. Ser fram mot att börja läsa Vi läser. Och tillbakavisar alla eventuella anklagelser om att jag enbart började prenumerera för att få bagagelappen...

Pina var inte en pina

Vi trodde att vi lyckades se Franska nerver och Pina precis innan de slutade gå, men faktum är att de går ett par dagar till. Pina för sista gången imorgon kväll.

Pina var inte en pina, hälsar T. Nej, det kan man inte påstå. En ovanligt bra dansfilm i 3D, till skillnad från suddiga Giselle som vi såg på Flimmer. Pina Bausch dog just när Wim Wenders kom till skott för att filma henne så det blev en annan slags film. Nu vet jag inte vad han hade tänkt sig, men resultatet är en mosaik av minnen och dans. Dansarna från hennes kompani minns i små fragment och det handlar mycket om att hon såg. En säger att hon såg henne mer än vad hennes föräldrar gjorde, där hon satt vid sitt arbetsbord och iakttog repetitionerna varje dag i tjugo år. Det är dessutom vackra bilder från staden Wuppental och dess flygande spårvagnar (must be seen to be believed...) där de dansar mitt bland industrierna, forsarna, bilvägarna och parkerna. Det är inte den bästa dansfilmen jag någonsin sett, men den är vacker och inspirerande. Hennes koreografier förstorar vardagliga rörelser och känslor och ger dem ett raster av vemodig dråplighet.

 Les Emotifs Anonymes = Anonyma Känslomänniskor.

Franska nerver å sin sida var en charmig komedi som avväpnade med oförutsägbara vändningar. Chokladmakerskan Angélique är fantastisk på att göra choklad men klarar inte av att någon skulle veta att det är hon som gör den. På så sätt kommer det sig att hon inte klarar av att rätta till missförståndet när hon får jobb som säljare, istället för chokladbagare, på den lilla fabriken, där blyge Jean-René är boss. Han måste byta skjorta tjugo gånger på en dejt för att han svettas så ymnigt. De är som gjorda för varandra ... om de bara lyckas närma sig varandra tillräckligt. T satt mitt mellan mig och en tjej som började gapskratta ganska tidigt i filmen. Det smittade mig och så kom det sig att han satt mellan två skrattvulkaner, medan det var relativt tyst i resten av den lilla salongen. Låt inte det hindra dig. Han trivdes i alla fall!

Nästa höst kommer Vardagsrevolutionen!  Kollegan Jeanette Söderwall filmar mycket och här är ett spännande smakprov från ett arbete som pågår till och med medan du läser det här. En dokumentär om en familj som är i stort sett självförsörjande.

 
 

locka och poppa mig till Dynamo

Laddar inför Danskarusellen ikväll, den nya danstävlingen. Plötsligt flyger en massa minnen från  TV-serien So You Think You Can Dance tillbaka ... Skulle du kunna skilja mellan de här danserna?  Breaking, New School, Krumping, Clowning, Locking, Popping, Boogaloo, Whacking, House och Dancehall?