wordfeud utan gnuballe?

Om du är en av alla dem som hukar dig över mobilen på jobbet, toaletten eller i badet kanske du är intresserad av den här länken: wordfeud. Inom de närmaste dagarna kommer de att byta ordlista till SAOL, men innan de gör det passar de på att höra vad användarna – spelmissbrukarna? – tycker. Från att ha använt en lista där allt från "sötleif" och "gnuballe" går an, för att inte tala om att de tillåter böjningar(!), överväger de alltså att gå över till mer traditionella regler. Det är du som bestämmer!

svarta i Sydrhodesia, svarta i USA

Doris fick nobelpriset 2007.

Efter författarsamtalet, som för övrigt var väldigt trevligt om än lite kort (ett bra tecken att man vill att något ska pågå längre), fick jag chansen att läsa ut Gräset sjunger av Doris Lessing. Meningarna verkar vara delade om vilken som är hennes bästa bok, denna hennes debut eller Quest-serien som har självbiografisk grund. Jag har bara läst denna, men den var allt inspirerande.

Mary och Dick Turner lever som fattiga farmare i Sydrhodesia. Dick är fäst vid sin gård, Mary är det inte. Det är en intensiv studie i mänskligt förfall och hur man var tvungen att aktivt upprätthålla distansen till de urinvånare som de utnyttjade, för att kunna fortsätta. Så snart man känner antydan till förståelse för att de är mer än djur känner man ett starkt hat – mot sig själv, för att man kan göra så. Alltså tränger man fort undan sådana känslor. Boyen; tjänaren (näst intill slav) Moses ställer allt på sin spets för Mary.

Här är ett par utdrag från början av boken, som liknar en programförklaring:


"För att leva i ett land med rasbarriär, med alla dess nyanser och förvecklingar, innebär att man blundar för många saker – om man vill förbli en accepterad medborgare."

"Han var betydelselös: han var den svarte mannen, som stjäl, våldtar och mördar om han har den minsta möjlighet."

Men framför allt:

""Den vita civilisation" som aldrig, aldrig kan tillåta att en vit, och i synnerhet en vit kvinna, har en mänsklig förbindelse av vad slag det vara må, med en svart. Om den tillåter det faller allt samman."

Förresten, SVT1 visar The Black Power Mixtape ikväll! Se här vad jag skrev efter att ha sett dokumentären på Flimmer.

dags att måndagen bekänner färg

Tänk dig att du får en famn rosor. ROSA rosor.

Helgen hade ett rosa skimmer och flödade av konserter och annat. Sedan hände något. "En morgon var det måndag i hela Sverige", som någon skrev.

Men det är ett ljus i den höstliga vällingsoppan att det är Författarsamtal ikväll. Jag har inte varit på någon av dem tidigare, men nu har redaktören vänligt nog lagt undan en biljett åt mig och jag är full av förväntan. Det är ju Åsa Moberg. Sisela Lindblom kan jag inte säga något om, men Åsa Mobergs bok Simone och jag om Simone de Beauvoir är en av de bästa böckerna jag har läst.

Kl 19 ikväll, Cnema.

en indier ringde mig

Tidigt ikväll ska jag höra på  Roop Verma. En indisk sitarspelare och kompositör som är bosatt i New York. För min del började det med att jag fick ett oväntat telefonsamtal från en indier för ett par veckor sedan, en vän till Roop. Han tipsade mig och i utbyte tipsade jag honom om pågång, evenemangskalendern. Och det gick ju tydligen bra, fast han hade så lite datavana.

Roop har studerat sitar för Ravi Shankar.

Som jag förstår det kommer Roop att tala om och spela indisk klassisk musik, men med tanke på hur engagerad han verkar vara i s.k. helande musik, kanske det blir lite om kopplingen hälsa - musik också. Han har spelat in rätt många skivor för yoga och avslappning, men också haft konserter i Berwaldhallen och komponerat verk till FN:s 50-årsjubileum. En mångsidig man.

fyra frågor före fredag

Blev kortisintervjuad av Daniel på Corren inför fredag. Det är alltid lite pirrigt att vara på den andra sidan och försöka formulera sig muntligt för en gångs skull. Harkel, harkel.

Östgöta Kammarkör under ledning av Hans Lundgren har ett program med anledning av Övralidsdagen. Temat är nobelpristagare och man får höra en blandning av seminarier och musikaliska inslag – där alltså min komposition Som en våg kommer in. Det hela äger rum mellan kl 15-18 på fredag i Missionskyrkan i Linköping. Det kommer att bli intressant, jag har inte hört dem under repetitionerna. Bara rykten.

Rättelse: Inte med anledning av Övralidsdagen, utan det är Stiftelsen Övralid, som anordnar Nobelsymposium. Jaja. Ibland blir det fel!

inspirationsinjektion

Vissa dagar behöver man lite pepp. Så där när den självkritiska rösten är stark och man vet med sig att man kan bättre. Så jag tänker klappa mig själv på axeln lite. Till exempel är jag helt oresonligt stolt över middagen jag hittade på igår. Blomkålsmos med persilja, sallad med dressing med syrlig äppelcidervinäger och torsk som jag sjudit en liten stund i pannan med lite fiskbuljong, citronskalstrimlor och lite citronsaft (det är okej med torsk numera, tror jag). Temat är citron och persilja. Det är kanske enkelt egentligen, men som sagt, jag känner mig väldigt påhittig när jag tänker på det...

Sen behöver jag kanske lite mer inspiration än så. Då lyssnar jag på Voca People.

bokstavligt talat

... det är som en illustration till konst som är både "ful och fin". Den här skulpturen står mellan Länsmuseet och Konsert & Kongress i Linköping och fick nyligen ytterligare ett lager av kulturell fernissa. Hen som är först med att säga vad den egentligen heter kommer att få ett fint vykort med posten!

"Boobie"

the sixties all over

Var på 60-tals nostalgikonsert igår med amerikanskt och brittiskt tema.

Bob och Joan fick stanna hemma.

Det var mer glitter och soul och "banne mej". 

Ingen kvalitet - ingen legitimitet

Rufus skapar fartränder i bilderna.

 

Lite sent omsider har jag börjat läsa i det exemplar av Voltaire som vi fick av ett par gäster på inflyttningsfesten i somras, temat är djur. Det stora numret om djur, heter den till och med. Lustigt nog handlar inte allt om djur i det STORA numret om djur, utan också om till exempel Festspelen i Bergen, min gamla studiestad. Per Boye Hansen som är festivaldirektör, svarade så här på sin egen retoriska fråga om varför någon skulle lämna storstäder som London, Berlin eller Paris för Bergen.

"Så vad han gör är att skapa arrangemang och kulturella krockar som lockar folk, som de inte kan se lika lätt i just, Berlin, London, Paris. 
   - Det här, säger han, handlar inte om det som föraktfullt kallas finkultur. Och som ställs emot så kallat bredare kultur. Allt som visas här ska vara så kallad fin kultur. Vilket inte betyder att det är smalt. Vi har arrangemang som kan kallas breda och publikfriande, men de präglas alltid av kvalitet. Har vi ingen kvalitet, så har vi ingen legitimitet. Varför ska staten satsa pengar på oss om vi bara gör det som vem som helst kan göra?" Intervju av Stig Hansén.

Detta sägs av en festivaldirektör som dels får statliga pengar men också stöd av mecenater, två miljoner från två familjer som "vet att vi inte tummar på kvaliten". Den svenska regeringens kulturpolitik med Lena Adelsohn Liljeroth i spetsen har gjort sig känd för att skjuta över ansvaret på sponsring och skapa administration där det borde vara skapande. Det har aldrig riktigt slagit här i Sverige. För min del tycker jag inte att kultursektorn ska göra sig beroende av enskilda rika familjers välvillighet, men jag gillar det där kaxiga och tycker att det kan vara relevant oavsett sida på regering: Har vi ingen kvalitet, så har vi ingen legitimitet. Varför ska staten satsa pengar på oss om vi bara gör det som vem som helst kan göra?

fruity technics