(Whose soul is sense) cannot admit
Absence, because it doth remove
Care less, eyes, lips, and hands to miss
Those things that elemented it
But we by a love, so much refined,
That our selves know not what it is,
Inter-assured of the mind,
Care less, eyes, lips, and hands to miss
Our two souls therefore, which are one,
Though I must go, endure not yet
A breach, but an expansion,
like gold to aery thinness beat
Utdrag ur John Donnes poem "A Valediction: forbidding Mourning"
John Donne var en trevlig överraskning för mig. Den här delen talar, liksom fortsättningen, om kärlek som inte bara bygger på det kroppsliga. Själarna har smält samman och bandet består även om det tunnas ut som hamrat guld av avstånd. Romantiskt, om något. Hans porträtt (en miniatyr av Isaac Oliver) ser vänligt ut och talar samma språk som dikten. Men se på fotot av hans hus i Pyrford! Plötsligt blir han verklig, han levde där, även de mulna dagarna. Det hade jag också kunnat göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar