God jul!

Nu är det kvällen inför den stora dagen. Jag har varit på Cnema och recenserat Jane Eyre (inne imorgon Nöje NT) slagit in klappar och gjort fudge, en gammal tradition i familjen med recept från farmor. Den svalnar nu. Jag hoppas så att den blir god för jag blev tvungen att slänga kokoskolan – för mycket smör. Här kommer min och Tobias lite random jul-spellista ifall någon vill ha lite inspiration till spotifyspelaren imorgon eller behöver stämning medan ni plitar ner julrim, som jag. Det är ingen särskild ordning, det säger jag med en gång ifall någon undrar!

Om du har Spotify kan du klicka här! (Misstänker att El Musico inte finns där)

I love you like a madman - The Wave Pictures
It's Amazing - Jem
The Night Santa ate all the Children - El Musico
Feliz Navidad - José Feliciano
Jingle Bells, alternate version - Duke Ellington & His Orchestra
Frid på jord - Sofia Karlsson (Jul i folkton)
Ring them bells - Joan Baez
Joy To the World - Nat King Cole
Santa Baby - Kylie Minogue
Kidnap the Sandy Claws - The Nightmare Before Christmas
Det är en ros utsprungen - Adolf Fredriks Ungdomskör
7 O'Clock News/Silent Night - Simon & Garfunkel
Oh Happy Days - Queen Latifah
Let it Snow! Let it Snow! - Ella Fitzgerald
Deck the Halls - The Galway Christmas Singers
Shepherds Pipe Carol - Vaughan Meakins
White Christmas - Louis Armstrong
Så mörk är natten i midvintertid - Sofia Karlsson (jul i folkton)
December - Norah Jones
Winter Killing - Stina Nordenstam
Those Winters - Jenny Wilson
Reindeer - The Knife
Frosti - Björk
Om du möter varg - Detektivbyrån

R.I.P. Diana

Märkligt hur tagen man kan bli av att en författare dör. Jag älskade Diana Wynne Jones böcker när jag växte upp och de satte spår. Förra vintern började jag köpa dem för att ha hemma och läsa – och upptäckte till min glädje att de var lika bra som jag mindes. Spelar tydligen ingen roll att jag är så mycket äldre och har andra referensramar, kanske har jag inte förändrats så mycket trots allt. Jag har ju kvar miljöengagemanget som jag kände redan då när jag läste Guldkragen. Eller var det den boken som grundlade det?

DWJ dog i lungcancer i mars.

Nu upptäckte jag att hon har skrivit mängder av böcker som inte har översatts till svenska. Får väl ha en egen avdelning i hylla för Diana, det är hon värd. Hundstjärnan längtar jag efter, vår kattunge Cirrus höll på att heta Sirius efter honom. De sju makterna var underbar, den måste jag också införskaffa snart. Trollkarlens slott blev till Det levande slottet i Miyazakis filmatisering, sällan har jag blivit så arg. Fy, så dåligt! Han varken säger att han har använt sig av hennes bok (fast det gör han iofs aldrig) eller behandlar den på ett vettigt sätt. Drömprinsessan är en uppföljare på den, trodde jag, men visar sig vara tvåa i en trilogi. Tredje boken House of Many Ways är inte översatt än. Köp dem till dina barn om de är i början av tonåren, eller spara tills de blir större – eller varför inte, läs dem själv! Om du har humor vill säga. Och är lite barnslig kanske …

Jag hoppas att hon lyckades behålla sitt sinne för humor, för sin egen skull.

teaterrecensent också, jajamän

... och så skriver jag om teater ibland. Här är recensionen av Enron. Såg i tidningen idag att de använder ett citat från min recension i sin annons. "... färgstarkt, välspelat och roligt" Det konstiga var att de hade ändrat ett ord. "Högljutt" blev till "välspelat", något som jag kan hålla med om att det var, men ett ord som jag inte använde någonstans i min text. Undrar vem som kom på den idén...

Tillägg 21/12: Ja, mysteriet fick sin förklaring. Hade inte en tanke på att redigeraren hade lagt till en ingress. Där hen så klart uttryckte sig just precis så i sin tolkning av min recension. Så där lärde vi oss någonting allihopa, jag att tänka efter före (...), alla arrangörer att ta citat från brödtext och inte från ingressen. 

julkonsert med substans

Förresten så var det länge sedan jag hade något recensionstips med här så om ni vill läsa om en konsert som stack ut bland julkonserterna tycker jag att ni ska klicka här. Det handlar om La Nativité du Seigneur i Linköpings Domkyrka i lördags.

nu är det jul igen

Just nu nyser jag för femte dagen i sträck och har en orimlig (?) längtan efter amerikanskt glättiga julfilmer. Helst med feta tomtar som inte kommer ned i skorstenar och julklapps- eller leksaksfabriker. Eller förmänskligade hundar. Eller bara julsagor eller fina moralkakor och actionjulfilmer. Försöker komma på några faktiska titlar men det är faktiskt rätt svårt, tipsa mig gärna, jag behöver lite mer julstämning mellan glöggen och risgrynsgröten.

1. Nightmare Before Christmas passar väl inte in riktigt i det glättiga, men jag har aldrig sett den konstigt nog. Älskar musiken.
2. Livet är underbart, obs med James Stewart!! Älskar honom. Han är helt enkelt underbar, kolla in videon här nedanför med en talande scen från filmen. En tradition i jul.
3. Nu är det jul – igen (med Tim Allen) konstigt nog: ja, det var länge sedan.
4. Die Hard. Absolut. Men jag kommer aldrig ihåg vilken som är vilken.
5. Ensam hemma 2. Jaaaa..., okej, en gång till då. Även om den har gått på TV tvåhundra gånger.
6. Toys, med Robin Williams. Den här märkliga filmen skulle jag vilja se till slut någon gång.

spara din energi till konsten

Hittade en så bra sida att jag måste dela den med er. Känner många som väntar på inspiration och undrar hur man egentligen börjar, en roman eller en tavla kan ju kännas som ett stort projekt. Austin Kleon har några bra tips.

"That whole romantic image of the bohemian artist doing drugs and running around and sleeping with everyone is played out. It’s for the superhuman and the people who want to die young.

The thing is: art takes a lot of energy to make. You don’t have that energy if you waste it on other stuff."

bibliotek för framtiden

Hittad under en naturbild på Bagarstugan.

Älskade de här orden direkt, fast det låter så sorgligt. Tänk om det skulle ge mer status att vara kunnig och intelligent än vacker och karismatisk? Vi skulle ha ett helt annorlunda samhälle.

Själv uppskattar jag en balans mellan ytligt och djupt. Mascara, P2. Kläder, Filter och Fokus. Samtidigt som jag tvivlar på att min omgivning tycker att jag är överdrivet fåfäng, har jag helt enkelt inte tillräckligt mycket pengar för att vara det. Biblioteket, däremot, är gratis. Så enkelt löser omständigheterna vad som skulle kunna ha varit mitt dilemma.

Ja, okej då, du har rätt, det är jag som har valt så att det har blivit så. Hade jag tyckt att det materialistiska var det absolut viktigaste på denna jord hade jag antagligen prioriterat det framför att hanka mig fram på att recensera konserter och skriva en bok (lite över en vecka hos förlaget nu, hu).

Vad lägger du mest tid på?

alla glädjeämnen är bra

Det kändes lite grått, trött och dystert idag, men så kom det här paketet i posten! Ser fram mot att ha den där lappen på mitt bagage. Ser fram mot att börja läsa Vi läser. Och tillbakavisar alla eventuella anklagelser om att jag enbart började prenumerera för att få bagagelappen...

Pina var inte en pina

Vi trodde att vi lyckades se Franska nerver och Pina precis innan de slutade gå, men faktum är att de går ett par dagar till. Pina för sista gången imorgon kväll.

Pina var inte en pina, hälsar T. Nej, det kan man inte påstå. En ovanligt bra dansfilm i 3D, till skillnad från suddiga Giselle som vi såg på Flimmer. Pina Bausch dog just när Wim Wenders kom till skott för att filma henne så det blev en annan slags film. Nu vet jag inte vad han hade tänkt sig, men resultatet är en mosaik av minnen och dans. Dansarna från hennes kompani minns i små fragment och det handlar mycket om att hon såg. En säger att hon såg henne mer än vad hennes föräldrar gjorde, där hon satt vid sitt arbetsbord och iakttog repetitionerna varje dag i tjugo år. Det är dessutom vackra bilder från staden Wuppental och dess flygande spårvagnar (must be seen to be believed...) där de dansar mitt bland industrierna, forsarna, bilvägarna och parkerna. Det är inte den bästa dansfilmen jag någonsin sett, men den är vacker och inspirerande. Hennes koreografier förstorar vardagliga rörelser och känslor och ger dem ett raster av vemodig dråplighet.

 Les Emotifs Anonymes = Anonyma Känslomänniskor.

Franska nerver å sin sida var en charmig komedi som avväpnade med oförutsägbara vändningar. Chokladmakerskan Angélique är fantastisk på att göra choklad men klarar inte av att någon skulle veta att det är hon som gör den. På så sätt kommer det sig att hon inte klarar av att rätta till missförståndet när hon får jobb som säljare, istället för chokladbagare, på den lilla fabriken, där blyge Jean-René är boss. Han måste byta skjorta tjugo gånger på en dejt för att han svettas så ymnigt. De är som gjorda för varandra ... om de bara lyckas närma sig varandra tillräckligt. T satt mitt mellan mig och en tjej som började gapskratta ganska tidigt i filmen. Det smittade mig och så kom det sig att han satt mellan två skrattvulkaner, medan det var relativt tyst i resten av den lilla salongen. Låt inte det hindra dig. Han trivdes i alla fall!

Nästa höst kommer Vardagsrevolutionen!  Kollegan Jeanette Söderwall filmar mycket och här är ett spännande smakprov från ett arbete som pågår till och med medan du läser det här. En dokumentär om en familj som är i stort sett självförsörjande.

 
 

locka och poppa mig till Dynamo

Laddar inför Danskarusellen ikväll, den nya danstävlingen. Plötsligt flyger en massa minnen från  TV-serien So You Think You Can Dance tillbaka ... Skulle du kunna skilja mellan de här danserna?  Breaking, New School, Krumping, Clowning, Locking, Popping, Boogaloo, Whacking, House och Dancehall?

 

what's the meaning of stonehenge?

En norsk talkshowvärd har något på hjärtat som han vill säga dig ...

Mer otäckheter, tack

T skulle se filmen Dogtooth igår, men jag vågade inte följa med. Hade läst i Folkbladet och hört om andra recensioner som sa samma sak: en genuint obehaglig upplevelse. Samtidigt en originell och bra film, säkert, men jag hade ingen ork för det eller intresse av sektliknande familjer och incestuösa relationer. Ibland kanske man har känner för det, men ... nja.

Lustigt nog fick jag tag på boken Cirkeln och tänkte att jag skulle ha det behagligt, medan T hade det obehagligt. Jag gjorde varm choklad. Jag satte mig i läsfåtöljen. Och gissa vad som hände, jag  sträckläste till klockan halv två på natten.

Varför lustigt? Jo, den är inte alls särskilt behaglig. Snarare otäck och det sätter igång från första början. Om något tyckte jag att slutet var lite av ett antiklimax men då hade jag faktiskt forsat genom denna femhundrasidorsbok på bara några timmar. I nästa del (det är en trilogi, nästa kommer 2012) hoppas jag att de stryker det sentimentala och lägger till ännu mer otäckheter. Fast inga sektliknande familjer eller incest, pleeease.

Fick associationer till alla möjliga populära ungdomsberättelser medan jag läste, allt från Harry Potter till Twilight och Buffy the Vampire Slayer. Som en gryta av allt som finns i det populärkulturella kylskåpet. Det handlar om magi, men samtidigt är den precis som Låt den rätte komma in grundad i någon slags socialrealism. Av den där sorten att alla har nåt skit hemmavid. Det är knep nr 1 när man ska skriva om övernaturligheter eller fantasy: allt som går måste vara realistiskt för att man ska gå med på det andra. Ju större kontrast ju läckrare effekt, tror jag.

Det är en ungdomsbok, men jag håller med den entusiastiska kvinnan i bokhandeln, Cirkeln fungerar för och läses av alla åldrar. Den handlar om sex gymnasietjejer som är väldigt olika (alla har någon att identifiera sig med) och inte någon av dem tycker att livet är särskilt lätt. Författarna, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, har fångat språk och sätt bra och undvikit slang som skulle ha gjort boken daterad alltför fort. Samtidigt är den väldigt svensk småstad.

Undrar vad omvärlden kommer att tycka om svenskarna och våra bästsäljande böcker: Milennium, Låt den rätte komma in och så nu Cirkeln. Vi skruvar till tortyrtummarna lite extra i vintermörkret, är det så?

En dag med fin vänskap

Det passar väl bra så här på förmiddagen att blogga lite, när ens käraste vägrar gå upp och man ändå har tappat all känsla för tid. Till och med klockorna påstår olika saker (det är alltid så förvirrande först när man ska försöka gå över till vintertid). Vi var på dejt igår och såg En dag, som är baserad på en roman av David Nicholls. 

En man och en kvinna möts sista dagen på universitetet och blir vänner. Hon vill bli författare, han är en klassisk slacker. Sedan får man följa dem samma dag de följande åren, oavsett vad som har hänt i mellantiden, vilket kan bädda för överraskningar och ibland svepa över viktiga händelser. Vi flyter genom åttiotalet och nittiotalet fram till nutid tack vare lite mode och några få tekniska symboler, och det är precis lagom antal tidsmarkörer för att inte ta fokus från berättelsen.

Även om det faktiskt blev en kärlekshistoria, var det vänskapen som lyste mest. Sällan har väl vänskap mellan en man och en kvinna sett så verklig ut på film (Hollywood alltså, En dag och När Harry mötte Sally har i grunden samma budskap; att en man och en kvinna aldrig är bara vänner. Är det inte dags för en film som visar motsatsen?).

Lone Scherfig har tidigare regisserat Italienska för nybörjare och An Education, två filmer som jag verkligen, verkligen tyckte mycket om. Jag är inte säker på att den här filmen är riktigt lika säregen, men det är en personlig skildring av unga människor vars illusioner och drömmar blir allt mer realistiska allt eftersom de slipas mot livet. Romantiskt på ett mycket mänskligt vis. Anne Hathaway är som vanligt underbar. Jim Sturgess som hennes bästa vän är ruskigt övertygande när han försvinner genom de transformationer som hans rollfigur går genom. De mognar tillsammans. Det är plågsamt, det är rörande och bitvis till och med roligt att bli vuxen. Bitvis också riktigt sorgligt.

Varning! Den här trailern innehåller många spoilers.

wordfeud utan gnuballe?

Om du är en av alla dem som hukar dig över mobilen på jobbet, toaletten eller i badet kanske du är intresserad av den här länken: wordfeud. Inom de närmaste dagarna kommer de att byta ordlista till SAOL, men innan de gör det passar de på att höra vad användarna – spelmissbrukarna? – tycker. Från att ha använt en lista där allt från "sötleif" och "gnuballe" går an, för att inte tala om att de tillåter böjningar(!), överväger de alltså att gå över till mer traditionella regler. Det är du som bestämmer!

svarta i Sydrhodesia, svarta i USA

Doris fick nobelpriset 2007.

Efter författarsamtalet, som för övrigt var väldigt trevligt om än lite kort (ett bra tecken att man vill att något ska pågå längre), fick jag chansen att läsa ut Gräset sjunger av Doris Lessing. Meningarna verkar vara delade om vilken som är hennes bästa bok, denna hennes debut eller Quest-serien som har självbiografisk grund. Jag har bara läst denna, men den var allt inspirerande.

Mary och Dick Turner lever som fattiga farmare i Sydrhodesia. Dick är fäst vid sin gård, Mary är det inte. Det är en intensiv studie i mänskligt förfall och hur man var tvungen att aktivt upprätthålla distansen till de urinvånare som de utnyttjade, för att kunna fortsätta. Så snart man känner antydan till förståelse för att de är mer än djur känner man ett starkt hat – mot sig själv, för att man kan göra så. Alltså tränger man fort undan sådana känslor. Boyen; tjänaren (näst intill slav) Moses ställer allt på sin spets för Mary.

Här är ett par utdrag från början av boken, som liknar en programförklaring:


"För att leva i ett land med rasbarriär, med alla dess nyanser och förvecklingar, innebär att man blundar för många saker – om man vill förbli en accepterad medborgare."

"Han var betydelselös: han var den svarte mannen, som stjäl, våldtar och mördar om han har den minsta möjlighet."

Men framför allt:

""Den vita civilisation" som aldrig, aldrig kan tillåta att en vit, och i synnerhet en vit kvinna, har en mänsklig förbindelse av vad slag det vara må, med en svart. Om den tillåter det faller allt samman."

Förresten, SVT1 visar The Black Power Mixtape ikväll! Se här vad jag skrev efter att ha sett dokumentären på Flimmer.

dags att måndagen bekänner färg

Tänk dig att du får en famn rosor. ROSA rosor.

Helgen hade ett rosa skimmer och flödade av konserter och annat. Sedan hände något. "En morgon var det måndag i hela Sverige", som någon skrev.

Men det är ett ljus i den höstliga vällingsoppan att det är Författarsamtal ikväll. Jag har inte varit på någon av dem tidigare, men nu har redaktören vänligt nog lagt undan en biljett åt mig och jag är full av förväntan. Det är ju Åsa Moberg. Sisela Lindblom kan jag inte säga något om, men Åsa Mobergs bok Simone och jag om Simone de Beauvoir är en av de bästa böckerna jag har läst.

Kl 19 ikväll, Cnema.

en indier ringde mig

Tidigt ikväll ska jag höra på  Roop Verma. En indisk sitarspelare och kompositör som är bosatt i New York. För min del började det med att jag fick ett oväntat telefonsamtal från en indier för ett par veckor sedan, en vän till Roop. Han tipsade mig och i utbyte tipsade jag honom om pågång, evenemangskalendern. Och det gick ju tydligen bra, fast han hade så lite datavana.

Roop har studerat sitar för Ravi Shankar.

Som jag förstår det kommer Roop att tala om och spela indisk klassisk musik, men med tanke på hur engagerad han verkar vara i s.k. helande musik, kanske det blir lite om kopplingen hälsa - musik också. Han har spelat in rätt många skivor för yoga och avslappning, men också haft konserter i Berwaldhallen och komponerat verk till FN:s 50-årsjubileum. En mångsidig man.

fyra frågor före fredag

Blev kortisintervjuad av Daniel på Corren inför fredag. Det är alltid lite pirrigt att vara på den andra sidan och försöka formulera sig muntligt för en gångs skull. Harkel, harkel.

Östgöta Kammarkör under ledning av Hans Lundgren har ett program med anledning av Övralidsdagen. Temat är nobelpristagare och man får höra en blandning av seminarier och musikaliska inslag – där alltså min komposition Som en våg kommer in. Det hela äger rum mellan kl 15-18 på fredag i Missionskyrkan i Linköping. Det kommer att bli intressant, jag har inte hört dem under repetitionerna. Bara rykten.

Rättelse: Inte med anledning av Övralidsdagen, utan det är Stiftelsen Övralid, som anordnar Nobelsymposium. Jaja. Ibland blir det fel!

inspirationsinjektion

Vissa dagar behöver man lite pepp. Så där när den självkritiska rösten är stark och man vet med sig att man kan bättre. Så jag tänker klappa mig själv på axeln lite. Till exempel är jag helt oresonligt stolt över middagen jag hittade på igår. Blomkålsmos med persilja, sallad med dressing med syrlig äppelcidervinäger och torsk som jag sjudit en liten stund i pannan med lite fiskbuljong, citronskalstrimlor och lite citronsaft (det är okej med torsk numera, tror jag). Temat är citron och persilja. Det är kanske enkelt egentligen, men som sagt, jag känner mig väldigt påhittig när jag tänker på det...

Sen behöver jag kanske lite mer inspiration än så. Då lyssnar jag på Voca People.

bokstavligt talat

... det är som en illustration till konst som är både "ful och fin". Den här skulpturen står mellan Länsmuseet och Konsert & Kongress i Linköping och fick nyligen ytterligare ett lager av kulturell fernissa. Hen som är först med att säga vad den egentligen heter kommer att få ett fint vykort med posten!

"Boobie"

the sixties all over

Var på 60-tals nostalgikonsert igår med amerikanskt och brittiskt tema.

Bob och Joan fick stanna hemma.

Det var mer glitter och soul och "banne mej". 

Ingen kvalitet - ingen legitimitet

Rufus skapar fartränder i bilderna.

 

Lite sent omsider har jag börjat läsa i det exemplar av Voltaire som vi fick av ett par gäster på inflyttningsfesten i somras, temat är djur. Det stora numret om djur, heter den till och med. Lustigt nog handlar inte allt om djur i det STORA numret om djur, utan också om till exempel Festspelen i Bergen, min gamla studiestad. Per Boye Hansen som är festivaldirektör, svarade så här på sin egen retoriska fråga om varför någon skulle lämna storstäder som London, Berlin eller Paris för Bergen.

"Så vad han gör är att skapa arrangemang och kulturella krockar som lockar folk, som de inte kan se lika lätt i just, Berlin, London, Paris. 
   - Det här, säger han, handlar inte om det som föraktfullt kallas finkultur. Och som ställs emot så kallat bredare kultur. Allt som visas här ska vara så kallad fin kultur. Vilket inte betyder att det är smalt. Vi har arrangemang som kan kallas breda och publikfriande, men de präglas alltid av kvalitet. Har vi ingen kvalitet, så har vi ingen legitimitet. Varför ska staten satsa pengar på oss om vi bara gör det som vem som helst kan göra?" Intervju av Stig Hansén.

Detta sägs av en festivaldirektör som dels får statliga pengar men också stöd av mecenater, två miljoner från två familjer som "vet att vi inte tummar på kvaliten". Den svenska regeringens kulturpolitik med Lena Adelsohn Liljeroth i spetsen har gjort sig känd för att skjuta över ansvaret på sponsring och skapa administration där det borde vara skapande. Det har aldrig riktigt slagit här i Sverige. För min del tycker jag inte att kultursektorn ska göra sig beroende av enskilda rika familjers välvillighet, men jag gillar det där kaxiga och tycker att det kan vara relevant oavsett sida på regering: Har vi ingen kvalitet, så har vi ingen legitimitet. Varför ska staten satsa pengar på oss om vi bara gör det som vem som helst kan göra?

fruity technics

Varken städad eller dammig

Kaffe kan räcka långt, upptäckte jag. När man inte är van kan det leda till jobbande, matlagande, dammande, dammsugande och utrensning på balkongen. Sådana där saker som man absolut inte skulle göra annars. Jag misstänker att jag överdrev lite i kafferuset. Till och med programmet till Linköpings Folkmusikfestival dammades av i rushen, men det var ju inte någon dammig festival. Raka motsatsen faktiskt. Fast inte städad heller.

In och ut

Det syns på mängden lakritstépåsar hur mycket jag har skrivit på min bok. Ibland måste jag bara ha något att tugga på medan jag skriver, som om något måste in för att något ska komma ut. Vissa påstår på fullt allvar att det är därför som så många operastjärnor är feta. Det är en så "oral" sysselsättning. Dom skulle testa lakritsté istället, det är godare än lakritsgodis och har tydlig smak av lakrits. Om nu bara chokladté hade varit godare än choklad...

The Black Power Mixtape 1967-1975 på Flimmer

Det var en ren slump att vi timmarna innan vi skulle se The Black Power Mixtape på årets Flimmer råkade se ett avsnitt av den amerikanska TV-serien Vita huset, där vice stabschefen Josh tvingas förhandla med en medborgarrättsadvokat om möjligheten att ge alla Amerikas svarta kompensation för slaveriet. Närmare bestämt 1,7 biljon dollar tror jag att han var ute efter.

Även i verkligheten finns det en grupp intellektuella som driver frågan, men det har nog främst en symbolisk betydelse. För hur ersätter man så många? Men det var inte bara slaveriet som var svårt, tiden efteråt rymde en kamp för frihet som man knappt talar om idag.

Det är ett vackert "blandband" som Göran Olsson har klippt ihop nere i SVT:s arkiv av många olika  svenska filmares material. The Black Power Mixtape 1967-1975 visar brottstycken av intervjuer med och tal av Stokely Carmichael, Bobby Seals och inte minst Angela Davis. En resa från Florida till Harlem, med många, många röster som talar om rätten att ha mål, försvara sig själv och inte bli motarbetad vad man än gör. Fattigdom, intelligens och desperation rakt från Stokely Carmichaels mammas vardagsrum och Black Power-rörelsens skolsalar där barnen skanderar om att skjuta plitar (en fingervisning om tidens atmosfär...).

Filmen är ingenting för den som är ute efter en samlad bild av Black Power-rörelsen och det gör den klart för tittaren från början, men den är helt klart en inspirerande introduktion som skapar ett behov av att få veta mer. Var det verkligen så illa i USA? Skaffade sig varje svart man ett vapen för att kunna försvara sig mot bomber och poliser i sitt eget hemland? Fanns det verkligen fog för konspirationsteorin att regeringen tillät, eller åtminstone underlät att agera mot, den stora spridningen av först crack och sedan heroin i Harlem?

i samma anda...

en självmordsbenägen fluga?

"Djur kan inte begå självmord, då det är mot deras natur. De agerar enligt instinkten att överleva, och försöker klara sig ur alla situationer, och överleva." (-118 100)


Säg det till flugan som jag hittade i en vattenfylld tallrik i diskhon! Den låg orörlig och jag trodde att det var för sent, men när jag tog upp den med en sked började den sprattla. Ett spår av vatten följde efter den på zinken medan den försökte göra sig torr igen. Varför sprattlade den inte när den låg i tallriken? Efter att ha räddat den från vattnet fick jag den omtumlade, fuktiga flugan i händerna och placerade den i våra blåa lobelior i balkonglådan. Där verkade den trivas.

Det var inte mitt första räddningsförsök. Igår slog den så hårt med vingarna mot fönsterrutan att det verkade som om den hoppades göra hål på glaset om den bara försökte länge nog. Då lyckades jag fånga den vilt flaxande varelsen mellan mina kupade händer, men det blev för svårt att öppna balkongdörren utan att ha händerna fria. Jag släppte den och öppnade dörren och trodde att den flög ut. 

Det finns gott om skrönor kring sjölejon som kastar sig utför stup tillsammans (en självmordssekt?) och rävar som hoppar ut i forsar (?!). Men en liten husfluga, en liten svart fluga, kan den bli så desperat av att inte komma ut att den medvetet försöker dränka sig i den enda vattenhålan i hela lägenheten? Jag läste häromdagen att man blir harmonisk av att ha en trädgård. Vi får väl hålla tummarna för att lite blomsterterapi är vad den behöver efter den omskakade upplevelsen inne i en lägenhet med för många rum och för lite öppen himmel.

ps.  Ju intelligentare ett djur är, desto högre sannolikhet för att det kan tänka i flera led (som vissa kråkfåglar) eller vara självmedvetna (som schimpanser och delfiner).

nej, inte du också!

Det är så roligt att skriva, så roligt att många journalister som redan spenderar minst åtta timmar på redaktionen drömmer om att skriva ännu mer på sin fritid, även om det verkar som om få av dem verkligen gör det. Men varför egentligen? Det finns redan så många böcker, så många författare. Och så många som inte publiceras. De senaste dagarna har jag upptäckt några roliga sidor om skrivande, till exempel allaharenbokinomsig där man får konkreta tips och en inblick i en uppenbarligen väldigt sympatisk författares vardag, nämligen Amanda Hellberg som skriver spänningsromaner och bilderböcker för barn. Hon är illustratör också. Därifrån hittade jag till  slushpilehell som är en riktigt härlig svartsynt orgie. För att förstå den bör man veta att författare i England och USA måste gå via en agent för att överhuvudtaget få kontakt med ett förlag. Agenten som dessutom driver Slushpile Hell är nog inte alltid så lycklig över sitt karriärval, men han borde vara desto mer nöjd med sin blogg... Något mer som åtminstone inte jag visste var att det i de engelskspråkiga länderna också finns otroligt gott om tävlingar som går ut på att skriva en roman på en månad (november i år NaNoWriMo) och liknande utmaningar. Där någonstans ute på webben hittade jag Lemony Snickets pep talk för aspirerande författare, som jag själv. Se där, varför du inte borde bry dig om att skriva en roman. ;)

Gehrmans trycker Som en våg

Det finns att läsa under "nyheter" på min hemsida, men jag berättar det gärna en gång till! Idag postade jag ett underskrivet kontrakt till Gehrmans musikförlag. De håller på att trycka min komposition "Som en våg" för 4-stämmig kör. Utöver att trycka den som den är kommer den att vara en del av en samling nyheter som de skickar ut till olika körer under hösten, så det skulle kunna vara början på något stort ... Det vore väldigt roligt om körer som jag inte har någon personlig koppling till (precis som KFUM:s kammarkör i höstas) hittade vägen till min sång och ville framföra den. Bland det roligaste med detta känner jag är Gehrmans förtroende, i själva verket Roland som han heter, och att de tror att det är ett stycke som kommer att leva vidare. Kanske är det därför man skapar, i hopp om någon slags tidlöshet - odödlighet, hur omöjligt det än är.

spekulation nr 2

Pratade med min sambo om det där med J.K Rowlings meddelande som kommer i morgon kl 12. Efter flera förslag kom han på något som jag håller för mycket troligt: POTTERLAND. Vad sägs? Nu när de är färdiga med filmerna behövs inte det där slottet där Hogwarts spelas in som filmset längre, utan kan bli ett säte för ett riktigt superkommersiellt nöjesland med Harry Potter-magin i centrum. Även om det så klart är lite trist om HP exploateras så till den grad, men det skulle inte direkt vara oväntat och jag erkänner att det kanske, eventuellt, skulle vara lite lite kul att åka dit ...

Nedräkning pågår

Vad har J.K. Rowling i kikaren egentligen? Just nu verkar det vara två ugglor, men på torsdag kl 12 kommer mer information på Pottermore. När hennes sista bok i serien kom ut minns jag att hon talade om att börja skriva deckare. Kanske har hon lagt det åt sidan för att skriva en prequel till Potter-serien?

ps. om du klickar på en uggla kommer du till ett youtubeklipp med nedräkning i realtid till "J.K. Rowlings Announcement". Någon som tar marknadsföring på allvar?

Mozdzer på skiva och ÖB i Tages hörna

En av fördelarna med att frilansa är att man kan lägga upp tiden som man vill, i alla fall ibland. Ikväll ska jag till Tages hörna i Linköping för att lyssna (och naturligtvis skriva om) Östgöta Blåsarsymfoniker som spelar kl 19. Lustigt nog såg jag den lilla scenen för första gången när jag var i Linköping senast och undrade när den kommer till användning. Nu så. Bara det inte blåser eller regnar.

Under dagen har jag kunnat göra andra saker, som att till exempel laga en favorit, en tomatpaj som mina föräldrar är lite oense om vems recept det egentligen är. Be mig om receptet om du blir sugen! Och medan jag lagade mat och diskade och var allmänt huslig som man ju egentligen inte ska vara, hade jag på Leszek Mozdzer på hög volym. Jag skulle aldrig ha hört talats om denne polske jazzpianist om det inte vore för en bekant, Fredrik, som under en tid reste fram och tillbaka till Polen för kärlekens skull. Skivan jag talar om heter Impressions On Chopin på engelska (Impresje na tematy Chopin) och han improviserar som du kanske förstår över Frederic Chopins mazurkor, preludier och nocturner på ett sätt som är alldeles underbart. Påminner om Keith Jarret, EST och ... Chopin, fast en Chopin förklädd i rastlösa, provokativa slingor. Tack Fredrik, för den!

löööööövli mornin'!

Hur många tycker att det är SÅ HÄR käckt en måndagmorgon? singing in the rain - good morning!

Tänk på hur få klipp det är, om ens ett enda mitt i dansen. Gene Kelly var en perfektionist.

lite hallelujah i vardagen

Lyssnar just på Tom Jones skiva Praise & Blame från 2010 och det slår mig hur intressant det blir när artister gör det som de verkligen brinner för. Den här har han velat göra i många år. Den är spännande att lyssna på, han går till gospeln och lämnar popen därhemma. Efter alla låtar som It's Not Unusual och She's a Lady - som förvisso är klassiker, men är gladpacksinpackade i jämförelse - är det befriande att upptäcka att han inte bara är en höftvickande playboy, utan motsatsen. Också. Det märks att han verkligen kan sjunga och vet hur man lägger betydelse i varje fras. Lyssna på Nobody's Fault But Mine.

bibliorea

5 kronor för en bok? Lägre än så kan man nog inte komma! Varje år missar jag stadsbibliotekets utrensning på gården, men inte i år. Hoppas jag. För det är idag! Öppnade kl 9 så det är bara att gå dit, kanske nu på lunchen?

Nordisk sångfest a k a Nordisk Studentsångarstämma 2011

Förresten så finns det lite texter på webben. Här är en som jag skrev när studenter från (nästan) hela norden samlades för att sjunga här i Östergötland. Den första konserten var i Norrköping. Cassiopeia från Uleåberg (Oulu är det finska namnet) mötte Norrköpings egna studentkör SKÖN. NT: Cassiopeia och SKÖN

Correns recensioner från stämman ligger inte ute på nätet, men här kommer min recension av Lihkören, när de bytte namn till Linköpings Studentsångare Lihkören byter namn. Och en recension av en lunchkonsert med Esbjörn Hazelius och Johan Hedin. Milda klanger

Bildt och hans smutsiga olja

För bara elva minuter sedan öppnade en utställning på Verkstad om utrikesministern Carl Bildt, hans göranden med Lundin Oil med mera. Stefan Teleman (ja, det är min pappa), Christer Themptander med flera ställer ut konst om Bildt och kl 19 idag visas film av Maj Wechselmann som kommer att visas rullande under morgondagen. Utställningen visas bara idag och imorgon, så passa på.

I skuggan av Carl Bildt

När man har fyllt 70 har man hunnit med en hel del

Okej, jag vet att det var igår som han fyllde sjuttio, jag vet också att nästan alla har något att säga om Bob Dylan. Jag tänkte bara göra en Topp 10, men det blev visst en Topp 15 utan en absolut inbördes rangordning. Efter några intensiva år har jag nästan lyssnat sönder Dylans musik, men här får den som är intresserad några tips, innan jag stoppar undan skivorna i karantän ett tag. (Kanske lyssnar mer på Robbie Robertson och Dave Van Ronk under tiden.)

Buckets of Rain
I Shall Be Released
Make You Feel My Love
Mama You've Been On My Mind (live -75, har tappat bort skivan :( )
Dirge
All I Really Want To Do
Positively 4th Street
Forever Young
One More Cup of Coffee
Knockin' on Heaven's Door
Every Grain of Sand
Sara
To Ramona
Do Right To Me Baby (Do Unto Others)
Si Tu Dois Partir (covern som Fairport Convention gjorde för Mojo)

Sommartorka, eller?

Nu tågar sommaren in, med blåst och regnväder som påminner mer om hösten än den gångna våren. Något som alla verkar vara överens om är att det knappt händer något i Norrköping på sommaren. Den är en död sommarstad. Alla åker ut i skärgården. Men inte kan det väl vara så att alla har råd att ha sommarhus eller åka någonstans på sin semester? Vad gör ni nu? Jag, som ju frilansar, försöker hitta det som faktiskt försiggår under sommarhandduken. Tipsa mig gärna!