R.I.P. Diana

Märkligt hur tagen man kan bli av att en författare dör. Jag älskade Diana Wynne Jones böcker när jag växte upp och de satte spår. Förra vintern började jag köpa dem för att ha hemma och läsa – och upptäckte till min glädje att de var lika bra som jag mindes. Spelar tydligen ingen roll att jag är så mycket äldre och har andra referensramar, kanske har jag inte förändrats så mycket trots allt. Jag har ju kvar miljöengagemanget som jag kände redan då när jag läste Guldkragen. Eller var det den boken som grundlade det?

DWJ dog i lungcancer i mars.

Nu upptäckte jag att hon har skrivit mängder av böcker som inte har översatts till svenska. Får väl ha en egen avdelning i hylla för Diana, det är hon värd. Hundstjärnan längtar jag efter, vår kattunge Cirrus höll på att heta Sirius efter honom. De sju makterna var underbar, den måste jag också införskaffa snart. Trollkarlens slott blev till Det levande slottet i Miyazakis filmatisering, sällan har jag blivit så arg. Fy, så dåligt! Han varken säger att han har använt sig av hennes bok (fast det gör han iofs aldrig) eller behandlar den på ett vettigt sätt. Drömprinsessan är en uppföljare på den, trodde jag, men visar sig vara tvåa i en trilogi. Tredje boken House of Many Ways är inte översatt än. Köp dem till dina barn om de är i början av tonåren, eller spara tills de blir större – eller varför inte, läs dem själv! Om du har humor vill säga. Och är lite barnslig kanske …

Jag hoppas att hon lyckades behålla sitt sinne för humor, för sin egen skull.