Är det inte underligt att ...

... det har blivit så hög status att arbeta ihjäl sig? Förr visade överklassen upp sina mjällvita händer och poserade lättjefullt med sin fritid. Idag susar de förbi med mobiltelefonen i handen och är stolta över sina övertidstimmar. Hur kan det komma sig att kalvinismen och individualismen har gått ihop så till den grad. Framgångsrik, det är man när man arbetar jämt och får kredd för det. Framgångsrik, det är man när andra vet vem man är. Samtidigt kan man fördöma dem som inte arbetar dagens varje timme. Medan filosofer från olika tider har tryckt på vikten av måtta och balans mellan arbete och skönhetsnjutande fria timmar. Jag skulle vilja slå ett slag för att nöjet att ta ledigt en spontan eftermiddag, andas den klara höstluften och göra något som du inte har gjort på flera år.