Något vildvuxet får mig att le

Egentligen läser jag litteraturhistoria för fullt, romersk dramatik och Horatius och Plautus med flera, men samtidigt lyssnar jag på den mest fantastiska skiva! Jag recenserade Gunnar Idenstam nyligen när han spelade på Babettes kafferi i Linköping. Han skulle ha spelat Bach på svenska tillsammans med Lisa Rydberg men hon var sjuk och han gjorde en enastående charmig solokonsert. Läs mer här om du har lust. Efter konserten sålde han skivor och jag och T passade på – det är så ofta som det är svårt att få tag på nya skivor annars och det är roligt att chansa lite. Sedan dess har jag lyssnat om och om igen på denna, Låtar II med Idenstam och nyckelharpisten Johan Hedin (som jag och kanske du har hört spela med Esbjörn Hazelius också). Både Låtar II och Låtar I som jag inte har lyssnat på än finns på Spotify. På nåt sätt är det synd att berätta det, eftersom det vore roligare om ni köpte skivan, men man kan väl alltid göra så att man lyssnar där först och köper det man tycker är extra bra om man vill.

Och varför är nu den här så bra? Jag personligen har vuxit upp med Filarfolket och Hedningarnas musik och misstänker att framför allt de tidigare har påverkat mig på många sätt. Låtar II låter inte som dem egentligen, det är nyckelharpa och orgel ju. Men det är något med den vildvuxna kreativiteten och egensinniga arrangemangen och kompositionerna. Det är genuint personligt. Och så uppskattar jag väldigt mycket musik som jag blir glad av. Kanske blir jag glad för att det är så himla bra, kanske också för att det är livsbejakande att höra något som inte påminner om något annat.

PS. recension av Wirénkvartetten.

PSPS. recension av Sjöströmska kvartetten.