Säg det till flugan som jag hittade i en vattenfylld tallrik i diskhon! Den låg orörlig och jag trodde att det var för sent, men när jag tog upp den med en sked började den sprattla. Ett spår av vatten följde efter den på zinken medan den försökte göra sig torr igen. Varför sprattlade den inte när den låg i tallriken? Efter att ha räddat den från vattnet fick jag den omtumlade, fuktiga flugan i händerna och placerade den i våra blåa lobelior i balkonglådan. Där verkade den trivas.
Det var inte mitt första räddningsförsök. Igår slog den så hårt med vingarna mot fönsterrutan att det verkade som om den hoppades göra hål på glaset om den bara försökte länge nog. Då lyckades jag fånga den vilt flaxande varelsen mellan mina kupade händer, men det blev för svårt att öppna balkongdörren utan att ha händerna fria. Jag släppte den och öppnade dörren och trodde att den flög ut.
Det finns gott om skrönor kring sjölejon som kastar sig utför stup tillsammans (en självmordssekt?) och rävar som hoppar ut i forsar (?!). Men en liten husfluga, en liten svart fluga, kan den bli så desperat av att inte komma ut att den medvetet försöker dränka sig i den enda vattenhålan i hela lägenheten? Jag läste häromdagen att man blir harmonisk av att ha en trädgård. Vi får väl hålla tummarna för att lite blomsterterapi är vad den behöver efter den omskakade upplevelsen inne i en lägenhet med för många rum och för lite öppen himmel.ps. Ju intelligentare ett djur är, desto högre sannolikhet för att det kan tänka i flera led (som vissa kråkfåglar) eller vara självmedvetna (som schimpanser och delfiner).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar