En dag med fin vänskap

Det passar väl bra så här på förmiddagen att blogga lite, när ens käraste vägrar gå upp och man ändå har tappat all känsla för tid. Till och med klockorna påstår olika saker (det är alltid så förvirrande först när man ska försöka gå över till vintertid). Vi var på dejt igår och såg En dag, som är baserad på en roman av David Nicholls. 

En man och en kvinna möts sista dagen på universitetet och blir vänner. Hon vill bli författare, han är en klassisk slacker. Sedan får man följa dem samma dag de följande åren, oavsett vad som har hänt i mellantiden, vilket kan bädda för överraskningar och ibland svepa över viktiga händelser. Vi flyter genom åttiotalet och nittiotalet fram till nutid tack vare lite mode och några få tekniska symboler, och det är precis lagom antal tidsmarkörer för att inte ta fokus från berättelsen.

Även om det faktiskt blev en kärlekshistoria, var det vänskapen som lyste mest. Sällan har väl vänskap mellan en man och en kvinna sett så verklig ut på film (Hollywood alltså, En dag och När Harry mötte Sally har i grunden samma budskap; att en man och en kvinna aldrig är bara vänner. Är det inte dags för en film som visar motsatsen?).

Lone Scherfig har tidigare regisserat Italienska för nybörjare och An Education, två filmer som jag verkligen, verkligen tyckte mycket om. Jag är inte säker på att den här filmen är riktigt lika säregen, men det är en personlig skildring av unga människor vars illusioner och drömmar blir allt mer realistiska allt eftersom de slipas mot livet. Romantiskt på ett mycket mänskligt vis. Anne Hathaway är som vanligt underbar. Jim Sturgess som hennes bästa vän är ruskigt övertygande när han försvinner genom de transformationer som hans rollfigur går genom. De mognar tillsammans. Det är plågsamt, det är rörande och bitvis till och med roligt att bli vuxen. Bitvis också riktigt sorgligt.

Varning! Den här trailern innehåller många spoilers.